Sitter just nu och funderar på hur snabbt livet kan förändras. Från frisk till sjuk. I går var det en person i min omedelbara närhet som fick en stroke. Den hjälplöshet som infann sig hos mig var fruktansvärd, men för honom måste det vara ännu värre. Instängd i en kropp som fungerar men där tanken, hörseln och inte synen hänger med. Att han är ledsen är att förstå. Som anhörig frågar man sig om det hade gått att upptäcka tidigare och många varför dyker upp. Just nu är det att ta en dag i sänder. Det som oroar mig mest är hur vårt välfärdssystem kommer att fungera för honom. I dag skall jag hälsa på honom på sjukhuset tillsammans med vår mamma. Hon måste få träffa sin son för att se hur det är med honom. Vår äldsta syster har lovat ordna med toalettartiklar som behövs för uppehället på ett sjukhus. HOn kommer tillsvidare att vara husvakten för hon bor närmast. Sedan återstår allt pappersarbete och forskande och luskande. Brorsan är egenföretagare. Hur ska vi veta vilka uppdrag han åtagit sig och inte, fakturering, räkningar jag allt mellan himmel och jord. Jag säger bara till alla som läser min blogg. Carpe Diem = Fånga dagen. Det kan ändras på ett ögonblick eller LLFU = Lev livet fullt ut.
Krya på dig brorsan. Kram från lillasyster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar