Det fuskades mycket med sjukförsäkringen.

Sjukförsäkringsfusket tål att jämföras med skattefusket. Siffror från 2009:
• 0,04 procent av alla bruttoutbetalningar inom socialförsäkringssystemet var fusk.
• 1,3 procent av alla fuskutredningar ledde till dom eller strafföreläggande.
• 193 miljoner kronor var fusk (totalt krävdes 354 miljoner tillbaka).
• 133 miljarder kronor (133 000 miljoner) beräknas skattefelet vara årligen.
(Källor: Försäkringskassan, Skatteverket, Dagens Arena, 2010)
Fusket i sjukförsäkringen har visat sig vara mycket litet. Vad som är betydligt allvarligare är den misstänksamhet, missunnsamhet och avundsjuka som följt i spåren av sjukförsäkringsdebatten. Vi har sett detta frodas på tidningars ledarsidor, vi har läst det i kommentarer till artiklar och på bloggar och vi har hört det i vardagen.
Ett fenomen är personer – oftast anonyma – som berättar om grannar eller vänner som ”rastar hunden”, ”går i trädgården” eller ”handlar mat”. Vad dessa vardagsanalytiker missar är att besvären av en sjukdom kan gå upp och ned och att t.ex. psykiska sjukdomar inte nödvändigtvis syns på utsidan.

Min egen reflektion är att om man anmäler en granne, vän eller liknande. Varför vara anonym och inte våga stå för sin åsikt. Vågar man inte stå för sin åsikt behöver man väl heller inte yttra den. I vissa utbildningsdagar som jag deltar skall reflektion av dagen lämnas. Jag skriver alltid under med mitt namn. Jag vågar stå för det jag skriver. Däremot kan jag inte stå till svars för vad andra gör.